Nunstedt: Nu gör Danny rätt

Det är faktiskt en väsentlig skillnadpå Danny före och efter "In the club".De tidiga hitsinglarna - "Tokyo"," Set your body free", "If only you" - håller fortfarande, men det är de åtta spåren från minialbumet som dök upp under schlager-SM:s finalvecka som definierar den nya (deffade) Danny.

Han framför samtliga åttaunder premiären, han gör det målmedvetet - och väldigt bra. Och han gör det så enkelt: Han sjunger, dansar och publikflörtar med en glädje och en precision som han är rätt ensam om.
Med ett bra band och ett par dansare vid sin sida utplånar han varje död sekund.Frågan är om han själv förstår vilken begåvning han är.
I början av konserten presenterar han "Never gonna take us down" som svaret till de "mobbare" som skriver ner EMD för att de inte "förstår". Han hyllar sina vänner och en stund senare plockar han ner Erik och Mattias från hedersläktaren, och den populära trion sjunger "Baby goodbye" tillsammans.

Det är lika lätt att se­syftet som det är svårt att missa det uppenbara: Dannys vältränade klubbpop lirar i en annan division än EMD:s degiga pojkbandsdito. Åtskilliga klädbyten och dansuppvisningar senare kommer så kvällens utropstecken. Danny pressar verkligen ut allt ur sin schlagerhit.
Inte bara genom ett gött pyro och fina rökbomber. Han står och dj:ar bakom en laptop och får till en imponerande tung Ibiza-remix på sin finaste klubbdänga.
När Danny tackar för sig är han genomsvettig.
Bra jobbat.